Falkenbergs historia

Falkenberg började för första gångerna nämnas i skrift runt slutet av 1200-talet. Under den här perioden tillhörde Halland, och alltså även Falkenberg, Danmark. Falkenberg blev under den här tiden ett lokalt maktcenter och i dåtidens Falkenberg fanns en borg varifrån länet styrdes. Borgen förstördes senare av Engelbrekt Engelbrektsson och hans trupper och slottslänet tappade sin ställning.

Falkenberg började för första gångerna nämnas i skrift runt slutet av 1200-talet. Under den här perioden tillhörde Halland, och alltså även Falkenberg, Danmark. Falkenberg blev under den här tiden ett lokalt maktcenter och i dåtidens Falkenberg fanns en borg varifrån länet styrdes. Borgen förstördes senare av Engelbrekt Engelbrektsson och hans trupper och slottslänet tappade sin ställning.



Falkenberg räknades dock inte som stad förrän är 1558 då staden fick sitt första privilegiebrev.



Omgivningen kring Falkenberg har dock en mycket längre historia än så. Redan under vendeltiden, på 400-800-talen, fanns det befolkning i trakterna. Flera fynd från den tiden har gjorts i områdena kring Slöinge, Köinge, Stafsinge och Vessige. Fyndet i Slöinge är ett av de största inom Sverige vad gäller guldgubbar.



Områdena verkar dock ha gått tillbaka kring 900-talet, samtidigt som platsen där Falkenberg ligger började få en ökad betydelse som handelsplats. Man har i Falkenberg hittat stora fynd, bland annat en av landets största koncentration av silver och mynt från Vikingatiden. Fynden kommer från 900-talet vilket talar för att Falkenberg under den tiden var en viktig handelsplats under vikingatiden.



I danske Kung Valdemars jordebok som är från 1200-talet beskrivs kungen som skeppsrustare för Årstads och Faurås härader, de två härader som omger Falkenberg. Att kungen hade gods i området kan bero på att det fanns viktig handel här. Av de utgrävningar som gjorts att döma är gårdarna i området bland de största i hela Norden från den här tiden. På den är tiden var gårdarna gränsande mot Sverige varför danskarna ville ha ett starkt gränsområde – därav de stora gårdarna och rikliga bebyggelsen.



Under andra halvan av 1200-talet byggde den danske konungen en fästning, som senare gav namn åt Staden. Falkenberg kallades borgen, vilket tros ha sin koppling i att falkfångst förekommit här.



Under tidigt 1300-tal berikades staden med Sankt Laurentii kyrka och i takt med att staden började ta form skedde flera kungliga möten i staden och dess närområde. Bland annat utfärdades grannstaden Halmstads första stadsbrev från Falkenberg av Hertig Kristoffer.



Den gamle borgen förstördes under 1400-talet av Engelbrekt och återbyggdes aldrig. En handelsplats övertog dock namnet Falkenberg som alltså fick leva kvar.



I början av 1500-talet beordrades alla Falkenbergs medborgare att flytta till Halmstad. Dock var det många som vägrade och staden lyckades överleva. År 1558 utfärdades sedan stadens egna privilegiebrev. Bara sju år senare, år 1565 brändes staden ned av Knut Hand under kung Erik XIV:s tåg mot Halland.



När Halland sedan blev svenskt år 1645 var Falkenberg kraftigt skadat av de krig som härjat staden och hela landskapet sedan 1200-talet. Staden var då mycket liten och hade runt 200 medborgare. Huvudsakligen närde sig invånarna på fiske och jordbruk, vilket fortsatte fram till mitten av 1800-talet.



År 1660 förlorade staden sin stapelrätt, det vill säga sin rätt att handla med utlandet. Samma år drabbades staden av ytterligare en stor brand och 16 gårdar gick upp i rök. Det var en tuff tid för staden som varade fram till år 1866 med ett drygt 40-årigt uppehåll då staden fick provisoriska stapelstadsrättigheter. Staden var härjad av en mängd bränder och under 1700-talet infördes ett förbud mot halmtak i Falkenberg.



Man har funnit en gammal förteckning över de olika yrkesverksamma i Falenberg från år 1737. Förteckningen visar att det fanns en drös olika typer av hantverkare i staden, liksom bagare och ett dussin sjömän. Det fanns även fler krukmakerier i staden.



Runt år 1750 byggdes Tullbron i staden som fortfarande är ett viktigt landmärke. Rådhuset som står kvar än idag stod klart år 1826, men det fanns ett antal tidigare rådhus i staden innan det.